Det har inte blivit så mycket fiske för mig i år. Under våren och sommaren så har vi sålt vårt hus utanför Stockholm och flyttat ned oss och alla våra grejer till Skåne som är familjens nya län.
Det har tagit väldigt mycket energi och tid i anspråk så det har inte blivit så mycket annat. I helgen var det dags för premiärfiske som "skåning".
Abborre med Rickard och Jimmy i dagarna två stod på schemat. Väl på plats konstaterade vi att vattentemperaturen var lägre än vad vi trott. Relativt kalla nätter och regn hade gjort sitt. Jag tänker om det verkligen är nödvändigt att ha med den stora gäddhåven i båten, Rickard menar dock att det finns skaplig gädda i sjön så det är bra att ha med.
Det var rätt trögt med små korta fönster då det bara nappade några stycken innan det blev dött igen. Vi bytte platser, fiskade olika typer av beten och gjorde allt vi kunde men det kändes som om det enbart handlade om att vara på rätt plats när det var dags att äta. Fanns ingen kod att knäcka, bara att nöta.
Efter första dagen summerade vi ett blygsamt antal abborrar och ett gäng bonusgäddor storlek mindre.
Nya tag dag två. Vi var förberedda på en riktigt blöt dag men så blev det inte riktigt. Det kom lite regn runt lunchtid men inte alls den mängd som det var sagt. Åskan rullade på båda sidor om sjön men vi klarade oss. Fisket var ungefär som första dagen, men vi var kanske bättre förberedda på det.
Under dagen så hade vi bland annat fiskat en grynna som jag tyckte vi kunde fiska på. Efter att jag tagit någon abborre där kallade Rickard den för Fredriks grynna, mest på skoj och lite väl lättförtjänt kunde man tycka då.
På eftermiddagen var vi tillbaka på samma grynna och kastade oss fram och tillbaka över den. När jag bottenjiggar min hemgjutna Svartzonker beshad på 8,5 cm så känner jag att någon plockar upp den. Jag sätter emot och känner tyngd samt två-tre djupa bugningar. - Gädda, säger jag innan bromsen på min Shimano Vanford slirar och jag drar åt den något.
- Är den bättre, frågar Rickard. Svårt att säga svarar jag samtidigt som mitt Bite of Bleak Sweetstick bugar djupare än vad det gjort för någon annan fisk. Efter några rusningar ned till djupet när jag pressat upp henne några gånger så känner jag att jag är märkbart trött. Jag tycker det är väldigt svårt att avgöra storlek på fisk när man har så lätt utrustning. Men jag konstaterar att det är en tung fisk. Vi har ännu inte sett den.
Rickard fäller upp elmotor och tiltar upp bensinmotorn. Tankarna som far genom mitt huvud är vad det är för storlek på enkelkroken den sitter på och om jag vågar sätta hårdare broms. Jag vågar inte ändra något och jag känner att det går framåt. Jag är glad över att Rickard har beslutat att ha med den stora håven som vi har snubblat över i båten i två dagar.
Den kommer upp så att vi ser den, vi hinner se att den är stor, sen dyker den igen. Men den kommer upp snart igen och denna gång skopar Rickard in den i håven samtidigt som jag backar så långt jag kan.
Den är jäkligt grov, men ser inte så lång ut. Vi plockar ut jiggen och låter henne vila i håvnätet. Vi mäter henne till 112 cm och väger henne till 10,05 kg innan hon får simma tillbaka. Det visar sig alltså vara min största gädda sedan 2012, på mitt första pass som skåning, på abborrgrejor.
Efter detta har jag svårt att koncentrera mig på abborrfisket och jag känner mig sprallig. Även om inte abborrfisket blev det vi hoppades på så blev det ju en väldigt bra start på fisket här nere. Kanske kommer platsen nu få bära mitt namn, åtminstone i Rickards båt.
Tack för denna start på mitt fiske som sydlänning Rickard och Jimmy!
Lämna ett svar