Tidigt på onsdagsmorgonen började resan från olika platser i Sverige mot slutdestinationen Schaprode på Rügen. De flesta av oss möttes upp vid Attitude Baits i Örebro där vi provianterade bland annat de troligtvis sista handgjorda McRubbers som gick att köpa. De fabriksgjorda kommer att dyka upp inom någon vecka, något försenade.


Albin


bakom kassan


McRubber bland annat


Glada miner på bussen ned


och trötta


Steve och Anders


Albin visar upp nya Bandit Shad


och pig shad


Betesriggning i bussen


På bussen


Norrmännen och kille i snyggt linne


Antti

Vi var medvetna om att det skulle blåsa rätt mycket och att det var osäkert om vi skulle kunna fiska alla fyra dagar. Våra farhågor skulle visa sig vara rätt. Stormen Sven eller Xavier som den hette i Tyskland var på väg med stora kliv. Huvudguiden Robert Balkow hade sagt att vi troligtvis skulle komma ut på torsdagen och att vi skulle få se efter det.


Even


Middag

Vi lottade om vilken ordning vi skulle få välja de tio guiderna. Jag, Rickard och Thomas fick välja som femte team. Vi valde utan större tvekan Uwe som vi åkt med tidigare. Denna mytomspunna, fantastiska man. Vid bryggan meddelade Uwe att det var bråttom ut. Det hade redan börjat blåsa rätt rejält och fisket var hårt. Dels för att det var grumligt vatten med mycket gräs i och sedan för att vågorna gjorde det svårt. Rickard, Thomas och Uwe tar varsin fisk innan vi måste bryta tidigt vid halv ett pga den konstant ökande blåsten.


Thomas och Rickard


Thomas fisk

På kvällen får vi beskedet att vi inte kommer att kunna fiska på fredagen, vilket vi väntat oss men det kändes ändå ganska tungt. Det skulle visa sig att vi inte heller skulle få fiska på lördagen men förhoppningsvis på söndagen. Vad gör man då i Schaprode när man inte kan fiska? Svaret är inte så mycket. Vi riggade om beten, knöt stingers och gjorde det vi kunde för att tiden skulle gå. Vi gjorde även ett desperat försök till fiske då vi besökte en bro för att fiska. Vem som hade fått det tipset låter jag vara osagt. Det testades även beten nere i hamnen och vi åt en massa mat.


Inget fiske!


The PikeFather väntar på besked om det blir fiske eller inte


Inte så muntra miner

Att få ha fiskat en halv dag av tre med bara en sista möjlig dag kvar kändes knäckande. På lördagskvällen kom ändå det glädjande beskedet att stormen skulle ha blåst förbi och att vi skulle få fiska. Det kändes fantastiskt skönt, även om man inte riktigt vågade tro det.

Vi var nere i hamnen innan någon av guiderna dykt upp. Men de dök upp en efter en och till slut var vi på väg ut, överladdade. Det visar sig vara trögt och det enda som händer de första timmarna var att Thomas fick ett hugg men inget som fastnade. Vi bytte plats och strax innan lunch fick Thomas en liten fisk på en söderjigg motoroil som satt på halvvägs in till båten och strax efter det fick jag ett bättre hugg på en blå pearl big mcrubber. Väl inne vid båten så såg vi att det var en bra fisk. Uwe tog fram håven och den trötta gäddan krokade av sig själv så fort den hamnat i håven.


Hmm har vi gjort den här driften förr?

120 cm mätte fisken men vägde bara drygt nio kilo. Den hade huvudet tillhörande en stor fisk men inte kroppen. Lång och slank och ingen direkt bredd över ryggen. Det visade sig vara den sista fisken vi fick i båten och min enda på hela resan. Det var dock den längsta fisk som kom upp mellan de tio båtarna under våra fiskedagar och min längsta någonsin. Jag fick alltså bara en fisk, precis som Rickard och Thomas. Inte direkt något fiske att skryta med. Så kan det vara med fiske och Rügen.


120cm slank gädda