En gång i tiden så var fiskerapporter nästan det enda jag skrev här på Skvalp, nu var det länge sedan en sådan syntes här. Det beror mest på att jag inte längre fiskar i samma utsträckning som jag gjorde tidigare. Men det beror också på att mitt eget fiske i hemmavattnet gradvis blivit allt sämre, det beror säkert på flera olika anledning som jag är för oinsatt för att egentligen ha en teori om men för mig var Gäddan som alltid högg väldigt intressant.

I allt detta så slutade fisket, som tidigare gett mig så mycket, att ge. Jag stod för allt givande och fick inget tillbaka. Som en dålig relation till ett jobb, partner eller vadsomhelst. Det slutade att vara kul helt enkelt.

En av mina bästa fiskedagar förra året var när jag hälsade på Rickard i södra Sverige och vi fiskade en skogssjö, annorlunda och kul. Detta år så var en av mina hittills roligaste fiskedagar nu i förra veckan tillsammans med Christian som jag varit nere på Rügen med ett par gånger. Vi fiskade från hans båt och vatten som jag varit på men som han hade bättre koll på än jag.

Skillnaden mot mitt vanliga vatten var som natt och dag, det var många och bättre följen. Något som även det blivit allt ovanligare hos mig. Så kom det även upp bra med fisk med mina mått mätt. Nio respektive tio fiskar var. Inga giganter men oj så kul med stenhårda hugg och sommarstarka fiskar. Gäddorna tog på spinnerbaits, gummibeten och jerkar, ja vad vi än satte på kändes det som. Jag kan inte riktigt minnas när jag landade på tvåsiffrigt antal gäddor en dag, tyvärr.

Som med det så var det som om man blåst nytt liv i mitt fiskeintresse. Det var kul igen och kärleken var tillbaka, en nytändning, en insikt om hur kul det en gång var. Nu är ju bara frågan om mitt vatten kommer att bli kul igen eller om jag måste söka mig bort. Närheten till fiskevattnet är en nyckelfaktor för att jag ska komma ut i den mån jag gör, men nånstans är det inte värt att bara komma ut längre, om det inte ger något.

Stort tack till fiskepasset Christian!