I helgen så var det dags för länge efterlängtat fiske. En och en halv dag på sjön. Tyvärr så kom det en köldknäpp dagarna innan och det blev riktigt kallt med frost och hela den svängen. Det var även strålande vackert väder vilket gjorde fiske behagligt men inte vidare lyckosamt.

Hela lördagen förflöt utan en enda riktig kontakt. Jag var på ett gäddhak och testade allt möjligt för att locka gäddorna men misslyckades kapitalt. Jag försökte senare byta taktik och köra lite abborre men det var inte optimalt ställe för det och det var svårt att hitta fisken och få den att hugga. Det var en klen tröst att flera hade det segt.

Jag hade spolat på rulle på min ”Ge fan i våra vatten”-rulle och fick testa den samt lite nya beten. Det var i alla fall något jag fick ut av dagen, förutom frisk luft.

På söndagen bytte jag taktik, jag bestämde mig för att gå ”all in” på abborre. Vädret var detsamma men med skillnaden att det var ännu mindre vind. Jag åkte till ett ställe som jag kände till bättre men hade ändå problem med att hitta fisken. Jag fick några enstaka abborrar men det var oroväckande dött.

Jag hade pratat med Mattias kvällen innan om att jag kunde visa grunderna i abborrjiggning och det verkade ju inte så lovande. Strax innan Mattias med son dök upp så lyckades jag hitta abborrarna och det var vinst varje kast. Det var kul att få visa hur kul det faktiskt kan vara. Strålande sol, knappt någon vind och abborrarna sprutade upp. Vid några tillfällen vertikaljiggade vi upp dem under båten.

Jag blev av med några stjärtar på jiggarna men när jag bytte till en doftjigg från Akara så blev jag förvånad över hur mycket stryk den tålde. Den var inte fastlimmad så den drogs bak på jiggen väldigt många gånger och fick leka tandläkare med ett stort antal abborrar men gav aldrig upp. Även om den till slut var väldigt sliten. Inga klagomål på kvaliteten där från min sida.

Trots att de större exemplaren höll sig undan så var det fint att få en bra fiskedagen efter att ha haft en katastrofdag dagen innan.