Under den gångna helgen, närmre bestämt i lördags den 15:e var jag ute igen och svingade spö. Denna gången var jag medbjuden av två killar jag lärt känna via nätet till en svängom med Blekinges tjocka damer. Jag har vid ett par tillfällen tidigare fiskat med dom och jag var tydligen inte helt oduglig som ankarman då jag fick chansen igen. Robban och Andreas som dessa herrar heter är ett par galet inbitna gäddfiskare med en jargong i båten som jag uppskattar, rå men med humor.

Dagen börjar med att klockan ringer 03:45, hoppar i kläderna och sparkar igång kaffebryggaren för att sen kasta mig i bilen dom 2,5 timmarna ner till Blekinge. Det blåser storm utanför bilen och jag oroar mig för om det ska gå att fiska överhuvudtaget. När jag nästan är framme ringer Robban, en tanke far genom skallen, ställer han in? Nädå, han ville bara kolla så jag inte hade försovit mig, han hade haft kontakt med kapten Andreas som hade menat att lite vind har ingen dött av. Gott, här ska det fiskas!

Väl nere vid rampen så är det extremt lågvatten och vinden är frisk men fiskbar så vi far iväg mot första platsen för dagen och jag känner att idag är jag het. Trodde jag, det visade sig att jag var iskall medan grabbarna har flera kontakter och det dröjer inte länge förrän dom våldför sig på mig med ett dubbelhugg. Så fortsätter det och jag drabbas av något jag sällan gör, ”beteshysteri”. Jag byter beten konstant och får ingen känsla för något, hur ska detta sluta? Andreas som verkar hetast för dagen fortsätter ha kontakter på sin ”ål”, Robban har iaf en del kontakter och jag kastar med allt åt alla håll men får inte ett pet. Till slut lyckas jag peta upp en snipa på en JW Braxlip och jag kunde andas ut, jag slipper iaf det ”fula namnet”.

Andreas med dagens största

Andreas med dagens största

Vi flyttar runt och förutsättningarna är inte dom bästa med lågvatten, väldigt grumligt vatten och mer eller mindre storm, men vi nöter på och då och då hittar vi fisk. Jag som trodde jag knäckt koden för dagen återgick till att vara iskall tills jag i en vik bytte till en Zonkertail och lyckas lura en snipa eller två. I samma vik, precis innan det är dags att bryta för lunchpaus tar Andreas (så klart) det som skulle bli dagens största och kanske enda vettiga fisk, en fisk på runt 5 kg. Till lunchen hade grabbarna hade med sig tysk hemgjord korv som var riktigt fin, och det var skönt att komma bort från vinden lite och sitta ner en stund.

Välförtjänt paus i ekbacken

Välförtjänt paus i ekbacken

Vi nöter sedan vidare hela dagen men gäddorna blir än mer svårtrugade senare under dagen och det kan ha att göra med vattennivån som under dagen steg med nästan en meter. Vi körde på tills det började skymma och kunde summera ca 20 gäddor i båten varav jag bidrog med fyra småttingar.

Dagens beten, Svartzonker och JW

Dagens beten från Svartzonker och JW Lures

Totalt sett en fiskmässigt lite halvtrög dag i lite besvärliga förhållande men det är alltid kul att kämpa tillsammans med likasinnade och folk som inte viker sig trots att det är tufft. Tack för att ni tog mig under era vingar än en gång och jag hoppas inte det var sista gången.

Dagens hit: Det var nog den tyska korven och kämparglöden hos besättningen. Dagens miss: När jag glömde fästa stingern till ett gummibetet i tafsen och kastade bort den i vassen samt min förhoppningsvis tillfälliga beteshysteri.

Den tyska würsten

Den tyska würsten