Under en semestervecka på den Kap Verdiska ön Boa Vista så var jag iväg på en tur med djuphavsfiske. Jag fick fiskeresan i julklapp av min käresta och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig men såg fram emot att testa på detta.

Väl på plats i hamnen så blev vi fem fiskare upplockade av en mindre gummibåt och körda ut till en större katamaran. Vi fick sätta på oss flytvästar för den kortare resan ut till katamaranen. De lokala fiskarna i hamnen som stod med harpuner och viktbälten såg på oss som om vi vore idioter.

Väl på båten fick vi reda på att vi skulle åka i en och halv timme till den plats där vi skulle fiska. Det kändes lite surt då det var en ganska kort fiskedag ändå, men vi var tvugna att ta oss till deras hotspot. Det var dock en ganska fin dag och vi satt uppe på båtens flybridge när vi åkte mot fiskeplatsen i ungefär tio knop. Vi fick se både flygfisk och delfiner under färden.

När vi närmade oss fiskeplatsen så började vi se något i horisonten, det visade sig vara lokala fiskare som kom från angränsande öar för att fiska. Båtarna var i princip roddbåtar utrustade med 15-20 hk och höll två eller tre gubbar. Det visade sig att de stannade i fyra till fem dygn, sov i båten så gott det gick och de fiskade för hand. En av besättningsmännen förklarade detta och visade sina egna ärr i händerna efter fiskelina. Spö var helt enkelt inget de hade råd med. Flytväst var inte heller något de jobbade med.

Vi hängde ut sex beten och började åka runt, vi fiskade över sjuttio meters djup men vi fiskade i ytvattnet. Rätt snabbt får vi det första hugget och det visar sig vara en Wahoo som är en makrillfisk. Det var ett relativt litet expemplar men ändå en skaplig fisk. Strax efter denna så får vi ett bättre hugg och linan tjuter på den stora Shimanorullen. Det visar sig också vara en Wahoo, men på cirka tjugo kilo. Den kämpar bättre och trots utrustningen så blir det en hård kamp.

Efter denna andra fångst gör vi upp ett tydligare schema om vem som ska drilla nästa fisk och stämningen är på topp. Det händer dock inget mer, det har blivit heldött och efter ett par timmar så är det dags att packa ihop och åka hemåt. Även om det kändes litet snopet så var det en kul upplevelse och en dag på sjön är alltid en dag på sjön.