Efter att jag följt med Adam och fått en introduktionskurs i ismete så var det nu dags att stå på egna ben. Efter att först ha försökt reda ut vad det är som gäller för regler med ismete i skärgården, vilket inte var helt lätt, så bestämde jag mig för att ta det säkra före det osäkra och fiska på en av de sjöar som ingår i sportfiskekortet.

Det första problemet som uppenbarade sig var att jag kan väldigt lite om de sjöar som ingår i sportfiskekortet, djupkartor och annan bra information är svår att få tag i. Jag valde i alla fall ut en sjö, la upp en plan efter bästa förmåga och lyckades hitta dit. På plats fick planen modifieras något då denna sjö var populär även för skidåkare, skridskoåkare och folk som bara vill ta en promenad.

Jag började med sätta ut spöna ungefär där jag tänkt. Det kändes lite ovant men jag fick ut mina fyra spön utan några större bekymmer. Fyra spön tror jag är den gräns som gäller för storfiskregistrering vid ismetet, det gäller ju att sikta högt. Sedan kan den enkonomiska biten ha spelat in något.

Jag flyttar några spön, pratar med några nyfikna skidåkare och tiden rullar på. Efter att pratat med en skidåkare om att det verkade lite dött så tog jag lite att äta och dricka. Då fäller plötsligt ett spö, jag släpper mackan, greppar landningskassen och skyndar mig dit. Linan står stilla. Jag rensar bort isen ur hålet och tar sakta in linan för hand. Jag känner att det är något, greppar spöet och börjar sakta veva in innan jag sätter ett mjukt mothugg.

Jag vevar in och gäddan sticker ett par gånger. Jag låter det ta den tid som behövs utan att sätta tokpress. Det är svårt att bedöma storleken med ett spö som man inte är van att ta fisk med. Jag kan konstatera att det är en bättre fisk än de halvkilossnipor som jag tog när jag var ute med Adam. Till slut är fisken vid hålet och jag lyfter upp den ur hålet. En kort men tjock och välmående snipa.

Jag krokar loss den så snabbt det går, doppar den i vattnet medan jag plockar fram kameran och tar en snabb bild innan den får simma tillbaka. Stämningen är på topp och jag inväntar nästa fäll.

Ju senare det blir på dagen desto mer folk kommer det ut på sjön och folk stampar med skridskor så det sjunger i hela isen och det är bara glömma flytta dit jag tänkt. Jag får inga fler fäll. Ett fäll med en gädda blir dagens resultat. Fiasko skulle man kunna säga, men det var min tredje och största gädda på ismete. Jag uppfyller ju dessutom ett av mina mål med årets fiske som är att testa ismete efter gädda. Jag ska inte sticka under stolen att jag är revanschsugen inför nästa pass.