Andreas Dybedahl frågade mig om jag ville följa med upp till Lofoten och fiska. Jag hade aldrig varit och fiskat uppe i norge, eller varit på den typen av havsfiske så jag blev såklart intresserad. Vi var fyra stycken som flög upp i Andreas gäng. För två av oss var det första gången. Vår guide, Patrik Brunström, körde bil upp med ytterligare fyra deltagare och utrustning.

De två gängen sammanstrålade vid Bodö och den första prövningen var att få med bilen på färjan från Bodö till Værøy. Man kan säga att de använder ett eget system där som inte är helt lätt att förstå. Trots att ha varit bil nummer sju i kön efter fem timmars köande så var det på håret att den inte kom med som sista bil. En av färjepersonalen måttade två centimeter med fingrarna för att visa hur nära det var.

Efter några timmar till sjöss så la färjan Röst till vid Værøy och efter några hundra meters promenad var vi vid vårt fiskecamp. Vi packar upp prylarna och det knyts tackel och förbereds inför morgondagens fiske. Alla är riktigt laddade.

Första fiskedagen börjar med skitväder och prognoserna känns inte speciellt lovande. Det ska blåsa rejält, sydlig vind, de närmaste dagarna. Vi ger oss ut ändå och fiskar där vi kan hitta lite lä. Vår båt som Patrik rattar är en Trophy 2503, det känns som om den kan ta sig fram i alla väder och vi känner oss helt säkra. På det första nedsläppet så skriker Andreas till att han har fisk. Efter en liten kamp så kommer en hälleflundra på ca 20 kg upp. En fantastisk start!

Tyvärr så händer det inte så mycket mer den första dagen i vår båt. Nästa dag börjar ännu sämre vädermässigt, vi ger oss ut till samma ställe som dagen innan och tillsammans med den andra båten så krokar vi några mindre flundror. Jag lyckas ta min första flundra och blir förvånad när den kommer upp. Det är en liten flundra på några kg men som ändå gav förvånadsvärt mycket kamp för sin storlek.

På vägen hem har det blåst upp rejält och det blir en riktigt blöt hemresa. Då hade vi den stora båten som tuffade på rätt bra. För det andra gänget blev det ännu tuffare och blötare att ta sig hem. Men hem kom vi alla.

Vi som flög upp skulle åka hem på den fjärde morgonen och började bli oroliga för vårt fiske. Kommande dag var vår sista och prognoserna såg rätt dystra ut. Det blåste nu så mycket att färjan var inställd. När vi vaknar upp vår sista morgon ser det mörkt ut.

Vi gör en biltur på ön för att ha något att göra och när vi kommer tillbaka så är det som om någon tryckt på knappen för att stänga av vinden. Vi ger oss ut för att fiska torsk. Det går gammal sjö men det blåser inget. Mitt i torskfisket så ropar Magnus att det är späckhuggare utanför oss. Vi tar upp grejorna och puttrar efter. Det är många späckhuggare som simmar några meter från båten och vi åker tillsammans med dem i två sjömil. En mäktig upplevelse som tydligen inte är helt vanlig.

Vi fortsätter med fisket. Andreas och Magnus får upp varsina fina sejer. De fightar riktigt bra. Förutom torsk få vi även upp ett par lubbar.

Till slut måste vi bege oss tillbaka, även om midnattsolen tillåter det så måste vi packa ihop allt och förbereda oss för hemresan.

Vi lämnar ön med helikopter som tar en sväng över innan innan vi flyger över havet till Bodö.

Även om vädret gjorde att vi inte kunde fiska fullt ut som vi ville så gav det ändå mersmak och jag skulle definitivt kunna tänka mig att åka tillbaka.