Rügen ger och Rügen tar. Detta var min sjunde resa till Rügen och man vet aldrig riktigt vad som väntar det är bara att hoppas att de fyra fiskedagar som man bokat sedan många månader tillbaka dels är fiskbara och dels att fisken är aktiv. På de flesta av mina tidigare resor så har fisket blivit inställt en eller flera dagar, antingen pga vind eller pga is. Värst var det 2013 då vi fiskade en och en halv dag av fyra och stormen Sven med byvindar över 40 m/s piskade upp vattnet till en knappt fiskbar massa. Den resan fick jag en fisk, den var 120 cm. Det var också min senaste resa som jag klev över meterstrecket.
Detta år så hade jag som ambition att ta fisk på mina egna beten som jag har pysslat lite med i vinter. Jag har inte mer än provsimmat dom innan jag åkte ned så det var lite osäkert. Jag hann i alla fall gjuta upp några till mig och några extra ifall någon ville testa.
Denna resa så fiskade för första gången tillsammans med Steve och Niclas, som jag känt länge men som jag faktiskt aldrig fiskat med. Vi var också ett lite mindre gäng och bara fyra båtar med guiderna. Vi lottade ut guiderna. Vår lott föll på Heiko som jag aldrig fiskat med tidigare och som jag inte visste så mycket om. Guiderna kommunicerar mycket med varandra innan och under fiske så de hjälper varandra och det brukar bli bra vilken guide man än får. Vissa pratar bättre engelska än andra och humor samt personlighet är sånt som skiljer dom mer än fisket. De är hyfsat jämlika med varandras hjälp.
Dagarna innan vår första fiskedag var det riktigt bra fiske, det kom upp stora fiskar och guiden Uwe hade två 110+ i båten så det kändes hett men något hände när vi började fiska. Aktiviteten började klinga av och "huggperioden" började lägga sig. Generellt så kan man säga att fiske långsamt blev lite sämre för var dag även om vissa områden fortfarande leverade skapligt och några få bättre fiskar kom upp.
För min egen del som fiskade med egna beten för första gången så hade jag inte en enda kontakt den första dagen och det var skapligt frustrerande när de andra i båten ändå fiskade ok och hade flera följen och kontakter. Jag tror vi hade 12 fisk i båten den dagen. Jag hade lite huvudbry på kvällen.
Andra dagen så fiskade vår båt ett annat område och då släppte det för mig, tog båtens två första fiskar rätt snabbt på eget gummi. Efter den tredje fisken på samma bete så blev jag av med paddeln på det. Det var det enda jag hade av den färgen. Satte på en liknande färg, fick hugg på första kastet och det blev riktigt tungt och fisken gick i sidled. Pulsen gick upp tills vi såg att det var en ryggkrokad gädda. Vi landade på åtta fisk var, Steve, Niclas och jag denna dag vilket för mig var mängdrekord på en dag vid Rügen. Min största fisk var 97 cm vilket var väl helt ok, speciellt när den tog på mitt eget bete.
Den tredje och fjärde dagen fiskade vi på samma område som den första dagen, det var som sagt segare än tidigare dagar men jag lyckade i alla fall få fisk dessa dagar. Vi hade sex och sju fiskar i vår båt, men ingen direkt storlek. Extremt mycket följen och pet den tredje dagen som också var den blåsigaste och mycket vatten trycktes in. Den fjärde dagen var det färre av allt men en fisk mer upp för oss.
För de tre andra båtarna såg det ungefär likadant ut förutom att två av båtarna hade bättre toppar. Bäst för vårt gäng gick det i guiden Christian Sills båt där man tog en 107a och 102a. Guiden toppade det hela med en på 111 cm. I Marios båt kom det upp två meterfiskar (104 och 102 cm), roligast för mig var att Rickard fiskade en hel del med in större betesmodell och tog fisk på den, med en 95 cm på topp.
För mig var det en rätt genomsnittlig resa resultatmässigt, för gruppen var den kanske en bit under medlet åtminstone om man kollar på topparna. Men inte heller den sämsta resan då det ett år bara kom upp en meterfisk och den var "bara" 103 cm. Men alla andra resor hade det kommit upp åtminstone en 120+ och oftast någon 110+ samt flera 100+. Den här resan var vi elva stycken, vi brukar va något fler.
Jag är rätt säker på att fisket kom igång igen efter vår resa innan fredningsförbudet men så är det ju med fiske, man kan inte alltid veta och det är ju lite hela grejen.
Rügen handlar dock inte bara om resultat, det är ett äventyr att åka ned dit med likasinnade, nya som gamla bekantskaper som man bara träffar några gånger per år. Ett andningshål i vintern då man får komma ut på sjön, spinnfiska och känna ett gött hugg. Varje år funderar jag om det verkligen är värt det när man står där i regnet i hög sjö och har blankat i sju timmar och så får man ett hugg och allt är som bortglömt. Nya tag nästa år när man slickat såren och glömt bort hur slitigt det faktiskt är att åka ned dit och hur sliten man blir i kroppen.
Rügen vi ses igen! ❤️
Lämna ett svar