Ismete vecka 6 – fiasko & personbästa

Efter att jag följt med Adam och fått en introduktionskurs i ismete så var det nu dags att stå på egna ben. Efter att först ha försökt reda ut vad det är som gäller för regler med ismete i skärgården, vilket inte var helt lätt, så bestämde jag mig för att ta det säkra före det osäkra och fiska på en av de sjöar som ingår i sportfiskekortet.

Det första problemet som uppenbarade sig var att jag kan väldigt lite om de sjöar som ingår i sportfiskekortet, djupkartor och annan bra information är svår att få tag i. Jag valde i alla fall ut en sjö, la upp en plan efter bästa förmåga och lyckades hitta dit. På plats fick planen modifieras något då denna sjö var populär även för skidåkare, skridskoåkare och folk som bara vill ta en promenad.

Jag började med sätta ut spöna ungefär där jag tänkt. Det kändes lite ovant men jag fick ut mina fyra spön utan några större bekymmer. Fyra spön tror jag är den gräns som gäller för storfiskregistrering vid ismetet, det gäller ju att sikta högt. Sedan kan den enkonomiska biten ha spelat in något.

Jag flyttar några spön, pratar med några nyfikna skidåkare och tiden rullar på. Efter att pratat med en skidåkare om att det verkade lite dött så tog jag lite att äta och dricka. Då fäller plötsligt ett spö, jag släpper mackan, greppar landningskassen och skyndar mig dit. Linan står stilla. Jag rensar bort isen ur hålet och tar sakta in linan för hand. Jag känner att det är något, greppar spöet och börjar sakta veva in innan jag sätter ett mjukt mothugg.

Jag vevar in och gäddan sticker ett par gånger. Jag låter det ta den tid som behövs utan att sätta tokpress. Det är svårt att bedöma storleken med ett spö som man inte är van att ta fisk med. Jag kan konstatera att det är en bättre fisk än de halvkilossnipor som jag tog när jag var ute med Adam. Till slut är fisken vid hålet och jag lyfter upp den ur hålet. En kort men tjock och välmående snipa.

Jag krokar loss den så snabbt det går, doppar den i vattnet medan jag plockar fram kameran och tar en snabb bild innan den får simma tillbaka. Stämningen är på topp och jag inväntar nästa fäll.

Ju senare det blir på dagen desto mer folk kommer det ut på sjön och folk stampar med skridskor så det sjunger i hela isen och det är bara glömma flytta dit jag tänkt. Jag får inga fler fäll. Ett fäll med en gädda blir dagens resultat. Fiasko skulle man kunna säga, men det var min tredje och största gädda på ismete. Jag uppfyller ju dessutom ett av mina mål med årets fiske som är att testa ismete efter gädda. Jag ska inte sticka under stolen att jag är revanschsugen inför nästa pass.

MagazineFishEco nr 1, 2012

Ni har väl inte missat att det finns ett nytt nummer av det fantastiska gratismagasinet för sportfiskare, MagazineFishEco!

MagazineFishEco – läs magasinet på skärmen
Magasinet för iPad

Djuphavsfiske vid Kap Verde

Under en semestervecka på den Kap Verdiska ön Boa Vista så var jag iväg på en tur med djuphavsfiske. Jag fick fiskeresan i julklapp av min käresta och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig men såg fram emot att testa på detta.

Väl på plats i hamnen så blev vi fem fiskare upplockade av en mindre gummibåt och körda ut till en större katamaran. Vi fick sätta på oss flytvästar för den kortare resan ut till katamaranen. De lokala fiskarna i hamnen som stod med harpuner och viktbälten såg på oss som om vi vore idioter.

Väl på båten fick vi reda på att vi skulle åka i en och halv timme till den plats där vi skulle fiska. Det kändes lite surt då det var en ganska kort fiskedag ändå, men vi var tvugna att ta oss till deras hotspot. Det var dock en ganska fin dag och vi satt uppe på båtens flybridge när vi åkte mot fiskeplatsen i ungefär tio knop. Vi fick se både flygfisk och delfiner under färden.

När vi närmade oss fiskeplatsen så började vi se något i horisonten, det visade sig vara lokala fiskare som kom från angränsande öar för att fiska. Båtarna var i princip roddbåtar utrustade med 15-20 hk och höll två eller tre gubbar. Det visade sig att de stannade i fyra till fem dygn, sov i båten så gott det gick och de fiskade för hand. En av besättningsmännen förklarade detta och visade sina egna ärr i händerna efter fiskelina. Spö var helt enkelt inget de hade råd med. Flytväst var inte heller något de jobbade med.

Vi hängde ut sex beten och började åka runt, vi fiskade över sjuttio meters djup men vi fiskade i ytvattnet. Rätt snabbt får vi det första hugget och det visar sig vara en Wahoo som är en makrillfisk. Det var ett relativt litet expemplar men ändå en skaplig fisk. Strax efter denna så får vi ett bättre hugg och linan tjuter på den stora Shimanorullen. Det visar sig också vara en Wahoo, men på cirka tjugo kilo. Den kämpar bättre och trots utrustningen så blir det en hård kamp.

Efter denna andra fångst gör vi upp ett tydligare schema om vem som ska drilla nästa fisk och stämningen är på topp. Det händer dock inget mer, det har blivit heldött och efter ett par timmar så är det dags att packa ihop och åka hemåt. Även om det kändes litet snopet så var det en kul upplevelse och en dag på sjön är alltid en dag på sjön.

Fiskepremiär i dubbel bemärkelse

I söndags fick jag följa med Adam på mitt första riktiga ismetespass efter gädda. Det var mest för att testa på och lära mig, men även för stilla fiskesuget och så fanns ju möjligheten att ta en fet gädda.

Efter att ha kittat upp mig på lördagen så bar det iväg tidigt på söndagen till ett vatten som var nytt både för oss båda. Adam visade hur man satte upp prylarna och snart var vi igång med fiskandet eller väntandet kanske man kan kalla det mer vid ismete.

Rätt snabbt får vi det första fället, det är mitt spö närmast oss. Linan löper ut och gäddan krokas, den kändes ganska liten och släppte precis under isen. Jag fortsatte att vara ismetesnolla ett tag till. Det dröjde ett litet tag innan det fäller på ett av Adams spön. Fisken krokas och Adam säger något i stil med, det här är nog en ok gädda på fem-sex kg. När fisken passerar hålet så ser vi att det inte är en gädda utan en riktigt fin öring. Öringen landas och nytt personbästa för Adam är ett faktum, 4,4 kg. Efter några bilder så får den simma tillbaka.

Det fäller några gånger för Adam innan det återigen fäller på mitt spö närmast mig. Den här gången är det en gädda, som följer med upp. Det är en liten halvkilossnipa, likväl så är det en gädda, min första gädda för 2012 och min första någonsin på ismete. Jag får en till gädda i ett annat hål som är snäppet större och vi missar några fiskar innan det är dags att packa ihop och röra sig hemåt.

Ett av mina fiskemål i år var testa på ismete och nu har jag testat på det och lärt mig grunderna. Det var roligare än vad jag trodde att det skulle vara och väldigt rogivande fiske. Det kommer nog att bli fler pass på isen för min del. Tack Adam och grattis till en fin pb-öring, även om det som sagt var gädda vi skulle fiska, som jag gjorde.

Revo Toro och Abu garcia service

Jag har tidigare skrivit om min Revo Toro som skar ett par månader efter att jag börjat använda den. Jag var inte helt nöjd då över att den skar, jag var inte heller helt nöjd att jag fick betala 400 kr för service i postförskott utan någon information om det. Jag knöt näven i fickan och gjorde inget åt saken då, men jag misstänkte att det skett en miss någonstans.

Jag kontaktade Abu garcia igen eftersom jag lyckats tappa lagerkoppen till den mekaniska bromsen på något sätt. Jag passade då på att ta upp servicen för förra skadan av ren nyfikenhet, även om det kändes överspelat. Det visade sig då att det faktiskt var en kommunikationsmiss, jag rapporterade skadan då via butiken där den inhandlats som sedan kontaktade Abu. Någonstans på vägen gick det fel. Det är alltid bäst att kontaka Abu direkt vet jag nu.

Som kompensation för det inträffade så bjöd de på de reservdelar som jag nu behöver inklusive ett nytt kullager som sitter under lagerkoppen. Jag hade inga förväntningar om kompensation, men nu fick jag det ändå. Tack för bra service Abu garcia!

Att ersätta en trasig spöring

På någon av de sista fisketurerna 2011 så fick mitt Hamer-spö en kyss på något sätt så att själva spöringen böjdes något och keramikringen inuti brast. Man kan inte endast ersätta keramikringen utan måste ersätta hela spöringen.

De delar man behöver förutom verktyg är en spöring i rätt storlek, bindtråd och epoxylim. Jag var ganska säker på att det inte skulle bli lika fint som de andra fabriksgjorda spöringarna men jag skulle i alla fall ha ett fungerande spö.

Första steget var att ta bort den trasiga spöringen och resterna av den gamla bindtråden. Jag började att fila bort lim och bindtråd där spöringen var fäst (se den översta bilden). När jag kommit ned till spöringens metall så går det enkelt att lyfta bort spöringen. För att få bort resterna av den gamla bindtråden använde jag en fin skruvmejsel, tråden lossnade rätt lätt.

Innan den nya ringen sattes på plats så putsade jag bort resterna av lim med ett fint sandpapper. Jag satte fast den nya spöringen med en tving på ena sidan för att sedan binda fast den andra sidan med bindtråd. Samma sak med den andra sidan, fast då behövdes ingen tving.

Jag valde ett snabbtorkande tvåkomponents epoxylim. Man kan välja ett som tar längre att torka men då behöver man rotera spöet under torkningstiden för att få det jämnt. Epoxyn stryktes på med en fin pensel och fick torka innan en andra strykning.

Så här såg det ut efter första strykningen, inget konstverk men som sagt ett fullt fungerande spö igen.

Summering av fiskeåret 2011

Inför fiskeåret 2011 så hade jag satt upp som mål att ta nytt personbästa på gädda, att fiska mer efter abborre och gös och således få nya ”riktiga” personbästa där med. Året innan hade jag som mål att ta hundra gäddor. Detta år slopade jag det mängdmålet och ville istället få större gäddor.

Fiskeåret började sent då isen låg länge efter en lång vinter. Första fisketuren gjordes en helg i slutet på april, då jag tog årets första gädda, det kändes riktigt fint att vara igång med fisket igen. Årets tredje gädda blev den första över fem kg för 2011.

Mitt tidigare blygsamma personbästa för gädda ökades på i maj, det slogs två gånger på samma dag. Den dagen tog jag årets största gädda på 7,88 kg som är mitt nuvarande personbästa. Jag lyckades ta ytterligare två gäddor till över mitt tidigare personbästa, en på 7 kg blankt och en på 7,7 kg. I farten så passerade jag även förra årets totala mängd gäddor och hamnade på 128 stycken.

Något som jag fastnade för under 2011 var definitivt abborrfisket. På sportfiskemässan så köpte jag ett spö för abborrfisket, ett Shimano Yasei dropshot. Detta spö med tillhörande rulle (Shimano Technium 25000) var nog årets bästa köp. Det blev en hel del abborrar med detta spö, två stycken över kilot med ett personbästa på 1410 g. Jag tog även en hel del gäddor med detta spö inklusive årets fjärde största på sju kg. Riktigt härligt spö och fantastisk skönt att drilla fisk med.

En annan nyhet för 2011 var gösfisket, där var den stora svårigheten att hitta gösen och jag hade ingen framgång förrän på sensommaren då jag fick lite expertråd av Olle Berggren. Det ledde till att jag började med vertikaljiggning och testade på löjmete. Det blev några gösar till slut efter mycket nötande. Personbästa för gös ligger efter året på 2,58 kg. Roligt att komma igång lite med gösfiske men även att testa på nya fiskesätt.

En stor förbättring med fisket var att båten fick en frontmonterad elmotor. Man blir dock bortskämd snabbt och att fiska från båt som saknar elmotor är inte alls lika roligt längre.

2011 var ett riktigt bra fiskeår för min del och jag gjorde stora personliga framsteg. Både när det gäller kunskap och fångstmässigt. Jag tror det kommer att bli svårt att göra lika stora framsteg 2012 men jag kommer definitivt försöka.

För gädda så satsar jag absolut på nytt personbästa, bonusmål här är en 10+, jag tycker att det börjar bli dags snart. För gös och abborre så är jag rätt nöjd med nuvarande personbästa, jag kommer såklart att fortsätta fiska både gös och abborre men personbästa är inte nödvändigt. Jag tänkte även att jag skulle testa på ismete detta år. Sedan ska jag utforska nya vatten och försöka ta fler större gäddor än 2011.

Havets krafter

Mina sista fisketurer för året påminde väldigt mycket om videon nedan, bara att det blåste lite mer

Trakker bivvies

Av någon anledning så har jag snöat in på tält från Trakker. Tält som egentligen är till för specimen-fiskare som fiskar statiskt på samma plats och nattetid. Jag tältar inte så ofta, det brukar bli ett par gånger per år, då man är ute och paddlar eller på liknande äventyr.

I somras var jag nere i Blekinges skärgård och tältade, det regnade rätt mycket och mitt nuvarande jokkmokk-tält som jag haft i drygt femton år börjar bli lite slitet. Det var kanske där tanken på ett nytt tält föddes.

Så vad är egentligen ”Trakker bivvies” för tält? Jo det är engelska, rymliga tält som påminner om en korsning mellan en igloo och ett vindskydd, där hela framsidan är öppningsbar. De är gjorda för att ge skydd för en eller två sängar samt all utrustning man har när man är och metar.

Nackdelen med dessa stora rymliga tält är vikten och storleken då man ska transportera de. Ett enmans SLXV2 väger 8,5kg och mäter 90x30x30cm. Alltså inget man stuvar ned i ryggsäcken med enkelhet. Det finns dock ett par lättare modeller som t ex Ultralite wrap men då kompromissar man med annat. De två tält som jag tycker verkar vara mest intressanta är Armo MKII Bivvy och Armo SLXV2 Bivvy, men förmodligen så finns det mer praktiska och billigare tält som passar bättre för mitt ändamål men jag tycker ändå att Trakker-tälten verkar grymma.

I Sverige så har jag bara hittat en återförsäljare av ”Trakker bivvies” och det är Skandinaviens Sportfiskecenter.

MKII

SLXV2

Båten på land, knappt

I helgen var det dags att kapitulera och ta upp båten. Vattenståndet var väldigt högt, ungefär 65 cm över det normala. Jag var lite orolig att båten skulle ligga uppe på bryggen men den såg ut att ha klarat sig fint. Det höga vatten gjorde vissa saker lite omständigare, rent teoretiskt så skulle man kunnat köra upp båten på gräsmatten och förtöja den i något träd, men det hade blivit svårare med sjösättning och service då.

För säkerhets skull blev det traktorn som fick dra upp båten och inte fyrhjulingen som vi brukar ta. Vattennivån på gräsmattan var precis så att man hade några centimeter tillgodo på stövelskaftet.

Nu är den i alla fall på land och det är några småsaker som ska fixas över vintern.

Skrovet på en Quintrex 540, något förvrängd vinkel dock. Ser smalare ut än vad den är.

En annan tråkigare händelse var att det hade varit påhälsning av tjuvar vid vår båtplats på Värmdö. Staket var uppklippt till bryggan. Dörren till vår större båt stod öppen och någon hade varit i den. Förmodligen hade man ratat båten då det var lite för många hinder med rattlås, kättinglås och gps-alarm. En vit Ryds med akterhytt hade dock blivit stulen fick vi höra av ägare på söndagen. Tråkigt med folk som inte kan skilja på mitt och ditt.