Årets lågvattenmärke

Lågledigt inget annat planerat än att vara i skärgården för att kunna fiska. Fisket var inte alls vad jag hoppades på. Leken hade börjat och gäddorna var upptagna med annat. De gillade dock att följa john. Jag vet inte hur många följen jag såg, följen som inte ens petade eller nafsade på betet. Till råga på allt så var det så lågt vatten att jag inte kom in till en vik som jag ville in till. Det som gjorde det hela lite bättre var det strålande fina vårvädret.

De få gäddor jag fick upp var utlekta snipor som var rätt slitna. Helgens största gädda tog jag sista dagen på tredje kastet från bryggan. För att summera helgen så var det sanslöst segt fiske och jag hoppas att det snart kommer igång igen.

Gäddfiske på klassiskt vatten med en legendarisk betesbyggare

Jag vet inte hur många gånger jag sagt ”smack i backen” eller andra citat ur filmen Gäddfeber med Trumman och Buster när jag varit ute och fiskat. För att inte tala om hur många gånger jag faktiskt sett själva filmen som fick jerkbait att slå igenom stort. En liten tröst är att en stor del av alla gäddfiskare förmodligen känner igen sig i detta.

Jag fick genom +FishEco (som jag också skriver lite för) en inbjudan om att hälsa på hos Abu Garcia i Svängsta och att sedan få fiska i det inhägnade vatten som tillhör Eriksberg. Alltså samma vatten där Gäddfeber spelades in 2004. Jag behövde inte tänka speciellt länge innan jag tackade ja till detta.

Jag åker ned tillsammans med Jan O från +FishEco och han visar mig klassiska Mörrumsån och berättar om de olika poolerna där och delar med sig av fiskeminnen. Vi åker sedan till Abu Garcia i Svängsta där Claes ”Svartzonker” Claesson visar sina beten som han och Abu har släppt tillsammans. Han visar även upp en rykande färsk spöserie som bär hans namn. Läs om Svartzonkers Abu-spön på +FishEco, där jag skrivit om dessa.

Efter en fantastisk kväll och god natts sömn på det lyxiga Eriksberg så är vi redo för en fisketur. Regnet öser ned och förhållandena var inte jättebra. Kylan har gjort att leken dragit ut på tiden och det var lite oklart huruvida den pågick fortfarande eller om den var över. Fisket var rätt trögt och till en början kom det bara upp några snipor. Vi hade dock en del följen av lite finare fisk så det kändes hoppfullt. Claes krokar till slut en finare fisk som visar sig vara en en utlekt fisk på 109 cm och 8 kg. En stund senare så får jag äntligen ett rejält hugg i ett spinnstop på en McMy. Något har hänt under drillningen och den har blivit lite tokigt krokad. Men vi får upp den och ser att den är en fin olekt gäddtjej på sex kilo. Riktigt rund och fin om magen.

Vi bryter för lunch och fyller på förråden. På eftermiddagen så utforskar vi området lite mer och Jan O krokar en gädda men annars händer det inte så mycket mer. Den sista timmen nöter vi på en plats som vi tror på och har sett fisk på men det är resultatlöst. Trots trögt fiske så var det ändå en fantastisk upplevelse att fiska på denna klassiska plats tillsammans med Claes och Jan O.

Fiskerapport från vårfisket

Den senaste tiden så har jag varit ute på en del kortare fiskepass, det har inte blivit så mycket mer än det då tiden inte har räckt till.

Jag har lyckats lura upp ett gäng gäddor men inga över fem kilo. De jag har fått upp har varit välmående och runda om magarna. Jag har fiskat mestadels med tailbeten och det bete som har levererat mest fisk är McMio från Abus Svartzonker-kollektion. Det har slukats helt ett gäng gånger. Annars så fortsätter Bjerks-tailen att ligga mig varmt om hjärtat och jag har även invigt PeWe-tailen som också fiskar bra.

Nu när jag var ute sist i helgen så var det riktigt aprilväder. Åkte ut till skärgården på fredagen i blåst och regn och när jag vaknade upp på lördagen så var det vitt på marken och snön fortsatte att komma ned. Då det var min enda lucka på helgen så åkte jag ut ändå. Trots flytoverall så blev jag genomblöt av slasket som kom ned från himlen. Jag lyckades lura upp två gäddor och hade följen och nafs av ett par till. I söndags så var det bättre väder och då blev det en kort sväng med kärestan som invigde säsongen. Tyvärr var gäddorna lite tröga då så hon fick inget.

”Vårfiske”

Det känns som om det kommer att bli en ganska lång vår, och inte alls som förra året då man inte riktigt hann blinka innan leken var i full gång.

Kvällsgädda

Fin mage

Första båtpasset för säsongen

I år blev det en ganska tidig premiär av båtsäsongen, speciellt om man jämför med förra året då isen aldrig verkade vilja ge med sig. Samtidigt som folket trängdes inne på Sportfiskemässan så stod jag ute i solskenet och vårrustade båten inför sjösättningen. När kvällen kom så låg båten där vid bryggan i det kalla vattnet.

På söndagen hade jag andra förpliktelser på schemat men tänkte att jag skulle hinna med en kort tur på morgonen. Lite oklart hur mycket is som låg kvar i de vikar som jag ville in i, jag tänkte börja med en vik som låg relativt öppet. Jag vaknade till vid fyratiden av att taket höll på att blåsa av huset. När klockan ringde så blåste det fortfarande rejält, så jag somnade om och gick upp en timme senare än vad jag tänkt. Då kände det som att fisket var görbart. Vinden var nordlig med en styrka på 12-15 m/s.

Efter att ha letat i en halvtimme efter ankaret innan jag hittade det så lyckades jag kämpa mig ut med båten och tog mig till det första stoppet, där låg isen delvis kvar. Jag fiskade runt denna och dagens första gädda var nog dagens fetaste. Riktigt rund om magen. En liten snipa som tack vare sin buk vägde 3,5-4 kg. Rätt snart efter detta fick jag två gäddor till. Jag blev förvånad över att de var såpass alerta som de var, trots kylan.

Jag åkte vidare men hindrades av is på flera platser. Då vinden ställde till det för mina övriga förpliktelser så kunde jag testa ett par ställen till. Testade ett ställe där jag haft bra vårfiske tidigare år. Isen var nästintill helt borta där och det visade sig vara hett, men de stora uteblev. På en timme så hade jag lyckats kroka sju gäddor. Kontakt och följen hade jag av ytterligare, men de större lyste med sin frånvaro.

Totalt blev det tio landade gäddor och det nyinköpta spöet ”Grim Reaper” fick jobba lite, även om det inte var i samma klass som när Adam testade det så var det skönt att kasta och drilla med. Hade gärna sett lite större fisk men även de mindre gäddorna kändes fina när man längtat efter öppet vatten och böjt spö.

Det är över nu

Sista ismetespasset är gjort för säsongen. Det är allt jag har att säga om det.

Första kasten för i år

I helgen var jag ut till stugan i Stockholms skärgård för första gången sedan jul. Förutom att rensa ur stugan och börja planera kommande projekt så skulle jag även titta till båten. Isen hade försvunnit helt från stora delar av skärgården, i en del vikar och sund låg den fortfarande kvar men förmodligen inte så länge till.

Vid vår vik och brygga hade det blåst in rätt mycket isflak på lördagen, på söndagen så hade vinden ändrat riktning något och de flesta av flaken hade blåst bort. Det gjorde att det gick att ta några kast från bryggan. Förhoppningarna om att få fisk var väldigt låga men det är ändå skönt att få ta några kast.

Traditionen trogen så hängde jag på en Svartzonker tail, detta år blev det en i plast som fick bada först. Några fler nya beten fick ta sig en simtur och visa upp hur de simmade. Det blåste rätt bra och var inte så behagligt på så sätt så det blev inte så mycket mer än några kast. Båten kommer snart att knuffas i, isen kommer att vara borta och vintern glömd. Det känns hoppfullt!

Ismete är skit och alldeles underbart

Med tre timmars sömn i ryggen smög jag upp långt innan solen gått upp för att ge mig ut på mitt tredje ismetespass. Jag mötte upp Bergman & co på plats och vi lastade i pulkorna och började gå. Isen var blank och fortfarande 20-25 cm tjock. Himlen var klar och det kändes som det skulle bli en skön dag.

Vi väljer lite olika platser och jag får det första fället relativt snabbt. Framme vid hålet så löper linan, jag gör ett mothugg och krokar fisken. Känner snabbt att det är en liten snipa men det blir en liten kamp ändå då den tagit rätt mycket lina. Strax efter får även Bergman en gädda och fisket kändes hett.

Det händer dock inte så mycket mer på ett tag. Bergmans val av plats känns hetare och de krokar en fyrakilos och bränner ett par. Sedan dör det ut helt. Mot slutet av dagen då jag är kvar själv så börjar det bli lite aktivitet igen men ingen som krokas.

Packar ihop och börjar bege mig mot bilen. Svär ett antal gånger över grejerna man måste släpa med sig, saker som ramlar av pulkan, broddar som lossnar från stövlarna, att overallen är för varm och att ismete är skit. Dagen bjöd inte på något bra fiske och summeringen av mitt försök till ismete detta år är ett skämt. Att sitta där på isen, njuta av vårsolen och de öppna vidderna en dag som denna var dock alldeles underbart.

Ismete vecka 6 – fiasko & personbästa

Efter att jag följt med Adam och fått en introduktionskurs i ismete så var det nu dags att stå på egna ben. Efter att först ha försökt reda ut vad det är som gäller för regler med ismete i skärgården, vilket inte var helt lätt, så bestämde jag mig för att ta det säkra före det osäkra och fiska på en av de sjöar som ingår i sportfiskekortet.

Det första problemet som uppenbarade sig var att jag kan väldigt lite om de sjöar som ingår i sportfiskekortet, djupkartor och annan bra information är svår att få tag i. Jag valde i alla fall ut en sjö, la upp en plan efter bästa förmåga och lyckades hitta dit. På plats fick planen modifieras något då denna sjö var populär även för skidåkare, skridskoåkare och folk som bara vill ta en promenad.

Jag började med sätta ut spöna ungefär där jag tänkt. Det kändes lite ovant men jag fick ut mina fyra spön utan några större bekymmer. Fyra spön tror jag är den gräns som gäller för storfiskregistrering vid ismetet, det gäller ju att sikta högt. Sedan kan den enkonomiska biten ha spelat in något.

Jag flyttar några spön, pratar med några nyfikna skidåkare och tiden rullar på. Efter att pratat med en skidåkare om att det verkade lite dött så tog jag lite att äta och dricka. Då fäller plötsligt ett spö, jag släpper mackan, greppar landningskassen och skyndar mig dit. Linan står stilla. Jag rensar bort isen ur hålet och tar sakta in linan för hand. Jag känner att det är något, greppar spöet och börjar sakta veva in innan jag sätter ett mjukt mothugg.

Jag vevar in och gäddan sticker ett par gånger. Jag låter det ta den tid som behövs utan att sätta tokpress. Det är svårt att bedöma storleken med ett spö som man inte är van att ta fisk med. Jag kan konstatera att det är en bättre fisk än de halvkilossnipor som jag tog när jag var ute med Adam. Till slut är fisken vid hålet och jag lyfter upp den ur hålet. En kort men tjock och välmående snipa.

Jag krokar loss den så snabbt det går, doppar den i vattnet medan jag plockar fram kameran och tar en snabb bild innan den får simma tillbaka. Stämningen är på topp och jag inväntar nästa fäll.

Ju senare det blir på dagen desto mer folk kommer det ut på sjön och folk stampar med skridskor så det sjunger i hela isen och det är bara glömma flytta dit jag tänkt. Jag får inga fler fäll. Ett fäll med en gädda blir dagens resultat. Fiasko skulle man kunna säga, men det var min tredje och största gädda på ismete. Jag uppfyller ju dessutom ett av mina mål med årets fiske som är att testa ismete efter gädda. Jag ska inte sticka under stolen att jag är revanschsugen inför nästa pass.

Djuphavsfiske vid Kap Verde

Under en semestervecka på den Kap Verdiska ön Boa Vista så var jag iväg på en tur med djuphavsfiske. Jag fick fiskeresan i julklapp av min käresta och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig men såg fram emot att testa på detta.

Väl på plats i hamnen så blev vi fem fiskare upplockade av en mindre gummibåt och körda ut till en större katamaran. Vi fick sätta på oss flytvästar för den kortare resan ut till katamaranen. De lokala fiskarna i hamnen som stod med harpuner och viktbälten såg på oss som om vi vore idioter.

Väl på båten fick vi reda på att vi skulle åka i en och halv timme till den plats där vi skulle fiska. Det kändes lite surt då det var en ganska kort fiskedag ändå, men vi var tvugna att ta oss till deras hotspot. Det var dock en ganska fin dag och vi satt uppe på båtens flybridge när vi åkte mot fiskeplatsen i ungefär tio knop. Vi fick se både flygfisk och delfiner under färden.

När vi närmade oss fiskeplatsen så började vi se något i horisonten, det visade sig vara lokala fiskare som kom från angränsande öar för att fiska. Båtarna var i princip roddbåtar utrustade med 15-20 hk och höll två eller tre gubbar. Det visade sig att de stannade i fyra till fem dygn, sov i båten så gott det gick och de fiskade för hand. En av besättningsmännen förklarade detta och visade sina egna ärr i händerna efter fiskelina. Spö var helt enkelt inget de hade råd med. Flytväst var inte heller något de jobbade med.

Vi hängde ut sex beten och började åka runt, vi fiskade över sjuttio meters djup men vi fiskade i ytvattnet. Rätt snabbt får vi det första hugget och det visar sig vara en Wahoo som är en makrillfisk. Det var ett relativt litet expemplar men ändå en skaplig fisk. Strax efter denna så får vi ett bättre hugg och linan tjuter på den stora Shimanorullen. Det visar sig också vara en Wahoo, men på cirka tjugo kilo. Den kämpar bättre och trots utrustningen så blir det en hård kamp.

Efter denna andra fångst gör vi upp ett tydligare schema om vem som ska drilla nästa fisk och stämningen är på topp. Det händer dock inget mer, det har blivit heldött och efter ett par timmar så är det dags att packa ihop och åka hemåt. Även om det kändes litet snopet så var det en kul upplevelse och en dag på sjön är alltid en dag på sjön.

Fiskepremiär i dubbel bemärkelse

I söndags fick jag följa med Adam på mitt första riktiga ismetespass efter gädda. Det var mest för att testa på och lära mig, men även för stilla fiskesuget och så fanns ju möjligheten att ta en fet gädda.

Efter att ha kittat upp mig på lördagen så bar det iväg tidigt på söndagen till ett vatten som var nytt både för oss båda. Adam visade hur man satte upp prylarna och snart var vi igång med fiskandet eller väntandet kanske man kan kalla det mer vid ismete.

Rätt snabbt får vi det första fället, det är mitt spö närmast oss. Linan löper ut och gäddan krokas, den kändes ganska liten och släppte precis under isen. Jag fortsatte att vara ismetesnolla ett tag till. Det dröjde ett litet tag innan det fäller på ett av Adams spön. Fisken krokas och Adam säger något i stil med, det här är nog en ok gädda på fem-sex kg. När fisken passerar hålet så ser vi att det inte är en gädda utan en riktigt fin öring. Öringen landas och nytt personbästa för Adam är ett faktum, 4,4 kg. Efter några bilder så får den simma tillbaka.

Det fäller några gånger för Adam innan det återigen fäller på mitt spö närmast mig. Den här gången är det en gädda, som följer med upp. Det är en liten halvkilossnipa, likväl så är det en gädda, min första gädda för 2012 och min första någonsin på ismete. Jag får en till gädda i ett annat hål som är snäppet större och vi missar några fiskar innan det är dags att packa ihop och röra sig hemåt.

Ett av mina fiskemål i år var testa på ismete och nu har jag testat på det och lärt mig grunderna. Det var roligare än vad jag trodde att det skulle vara och väldigt rogivande fiske. Det kommer nog att bli fler pass på isen för min del. Tack Adam och grattis till en fin pb-öring, även om det som sagt var gädda vi skulle fiska, som jag gjorde.